höst & gamla dagböcker
Nu är det november, sjukt att tiden bara går.
Hittade några gamla dagböcker som jag fick med mig från mamma & pappa för ett tag sedan, från när jag var 17 & 18 år. Sida upp & sida ner om Pete Doherty, det fortsatte nog lite längre än så för han var verkligen det mest fantastiska jag någonsin skådat. Varför vet jag inte riktigt, men ändå. Det spelade ingen roll att det fanns riktig kärlek, för sådana hade man ju - men Pete var ändå snäppet över allt annat. Jag åkte land och rike runt för att se honom men han ställde alltid in & jag grät varje gång. Som ett litet barn grinade jag. Det är intressant det där med starcrushes, hur man kan bli så himla uppslukad av någon, speciellt sjukt är det att jag blev det av just honom. För han är ju en jävla knarkare egentligen, som inte alls är speciellt fräsch. Men det sket jag i, det kanske jag gör fortfarande för jag älskar fortfarande hans musik och hans kläder och hans tatueringar. Inte så mycket hans smutsiga hår längre, men ja det är väl sånt man hade överseende med då...
