& vi hör stadens dansgolvshjärta

Det har varit tungt ett tag men det är ju så, man tar sig igenom det och lämnar det där någonstans i periferin. Det känns skönt, att kunna gå vidare - att ha den insikten i sig själv att veta att man kan. Vill inte vara en sådan som ältar alltför mycket, så jag skiter i det. Om 6 dagar ska jag och världens finaste Stefan se Justice på Annexet. Den 2 mars för att vara exakt och det är vetskapen om att just detta datum kommer som håller mig glad, det och att jag har hunden och Jimmy, världens bästa man. Om man nu får vara sådan, för jag vet ju att han är så mycket bättre än alla andra män där ute. Livet går vidare och solen har börjat skina. Det var bara det. Tack.

Från vårt fönster i slutet av 2011

Det händer inte så mycket, det har ju bara gått några dagar på det nya året men det har ändå varit lugnt.
Idag har vi städat och jag har bakat till mitt födelsedagskalas som vi ska ha imorgon.
Fyller ju inte år förrän på torsdag men då jobbar man ju och vad gör man inte för att få firas lite extra? Älskar verkligen att fylla år, på ett nästan ohälsos amt sätt. Har man ingen bra ursäkt för att inte komma så behöver man inte dyka upp någonsin igen typ. haha eller riktigt så illa är det inte - men nästan.

Alla gör ju typ listor över året men jag vet inte om det riktigt är min grej. Det har fötts bebisar och folk har gift sig, men ingen har dött i år och det är ju helt fantastiskt. Vi har firat ett år som gifta och de säger ju att det första året är det svåraste men jag vet inte, jag har slutat kasta saker när jag är arg men jag grinar fortfarande för allt fast jag inte är ledsen, det bara kommer. Jag har varit bra på att säga till folk att de är bra men jag ska bli ännu bättre för de som finns runtomkring mig är värda det. Iallafall nästan alla, förra året rensades det lite i bekantskapskretsen frivilligt och ofrivilligt men jag har insett att man måste få lika mycket energi som man ger för att en relation ska fungera och jag är så otroligt trött på att behöva ge dubbelt. Hur konstigt det än låter kanske... Jag har tagit tag i mitt liv genom att plugga lite på distans och bestämma mig för vad jag ska göra med mitt liv & genom att gå ner i vikt och det planerar jag att fortsätta med sakta men säkert. Jag är stolt över min familj - över vad de åstadkommer i sina liv och att de fast de har så mycket att göra ändå orkar ge all den kärlek som de gör.

2012 startar underbart med födelsedag och om någon vecka även en slottsvistelse jag fått i tidig present av Jimmy. Just den ser jag otroligt mycket fram emot. Det kommer bli hur bra som helst!

Meddelande från Jimmy på bilrutan i början av 2012.

För att jag älskar er. Villkorslöst. ♥
Det låter så jävla löjligt och melodramatiskt, jag vet. Men det är på riktigt. Att utan er är jag ingenting.

♥

♥

♥

♥

Igår tog jag ÄNTLIGEN det där körkortet. Firades med att köra till Arninge för att köpa en hundbur. Till bilen. Joråsåatte... En bra dag med andra ord.

 

Skrev provet i Uppsala eftersom de hade kortare väntetider. Och på köpet fick jag en bra dag med Stefan. Kunde inte varit bättre eller hur :) Nu iväg till Harley för lunch och lite jobba. Men bara någon timme.

Om en liten liten stund ska jag dra mig mot tåget för att i stan möta upp fina Caroline! Känns som hundra år sedan man såg henne, det var det säkert också om man nu ska tänka efter. Minst.

Vi ska kolla på matta. Byta en tröja. & köpa en ny iPod till mig eftersom min i lördags bestämde sig för att hata mig och sluta funka. Helvete. Hursomhelst ligger den i ett hörn och knastrar sedan igår fast den är avstängd & batteriet borde vara slut vid det här laget. Fattar ingenting. Typiskt. Menmen, det får väl gå.

Ikväll är det invägning. Nervositeten gott folk. Gör gott för energiförbrukningen kan jag säga...

Nu är jag ledig hela helgen och ända till onsdag. Ska försöka ta tag i saker som ja är så himla tråkiga; tvätta kläder, städa & plugga teori. Eh ja det var väl det tråkiga. Sen en massa roliga saker såklart. Ska träna, kramas & träffa bästa Stefan på Söndag om jag har tur. Hoppashoppashoppas.

Om en dryg timme kommer J hem från Lund, jag har kämpat med att hålla mig vaken såhär länge, har ju längtat så hjärtat har velat hoppa ut. Speciellt idag när jag varit så himla trött. Yana väntar också, står och fånstirrar på ytterdörren som om den mirakulöst skulle öppnas vilken sekund som helst. Men snart så, då slipper man en suckand hund som ligger och sniffar på hans kudde på nätterna.

blablabla.

denna vecka är underbar;
idag har vi sovit, vaknat, sovit i soffan, kramats mycket. jag har ändrat på mitt liv till det bättre. promenerat, skrattat.
imorgon kommer bästa Malin med Mackan & Oliven på middag. innan dess ska böcker & hushållsvåg inhandlas.
i övermorgon ska jag träffa mamma, pappa & sedan ska vi åka till finaste finaste älskade farmor och äta hennes goda mat & krama henne. massor ska jag krama henne. men J åker till Lund, det är lite ledset men han kommer ju tillbaka!
torsdag & fredag ska jag jobba. som sig bör då man har ett arbete. & på fredag kommer J hem! Som om han aldrig varit borta.
på lördag har vi tvättid men egentligen inga smutsiga kläder så det lär ju bli en kort historia som annars brukar bli rätt lång. om någon vill vara med mig & äta gott & skratta tills magen gör ont så kan man ju komma över.
på söndag ska jag bege mig till mitt gamla jobb för att hälsa på Malin som då gör sin andra dag  efter mammaledigheten. Ska krama på dem jag känner men allra mest på Malin. För det kommer hon att förtjäna.

det var liksom den här veckan. inte så mycke mer än så men ändå så himla mycket att se fram emot.

...ett fint litet hus med en liten trädgård

...ett så här fint bibliotek att ha hemma

...en lårtatuering

...allt som glittrar

...klänningar med vackra ryggar

 

 

 

 

source.

För ett år sedan igår så gifte vi oss. En så himla fin dag, det firade vi med en minst lika fin dag igår. Teater och allmänt fint var allting. & solen sken. Helt underbart fint bara alltihop om man nu ska ta i & det tänker jag göra. Sådeså.

När vi är ensamma hemma vill Yana ligga i sängen hela natten inte bara tills man somnar som hon annars gör. Imorse vaknade jag av en kall nos som sniffade mig på kinden. Och en liten liten tass som lades på min arm när hon lade sig ner bredvid & somnade om. Kan bli gråtmild för mindre men det ska man väl inte säga högt kanske, att min hund är som min bebis & kärleken till henne gör ont i magen ibland. Förstår hur jävla löjligt det låter men jag kan inte hjälpa det. Den dagen vi får människobebisar kommer Yana att bli storasyster. haha vilken jävla sjuk tanke. Måste nog stoppa mig själv innan någon låser in mig.

Det jag ville säga i alla fall var att hon vet precis när det behövs, en liten klapp eller en kall nos mot kinden. Hon vet när hon ska lägga sig näranära & inte gå därifrån förrän man tycker det känns okej. Hon är en stor tänkare den där vovven.