& vi hör stadens dansgolvshjärta

Det finns vissa saker jag har en viss motvilja till att skriva om egentligen. Sådant som tagit lång tid att sortera, analysera och till viss mån acceptera. Det finns två personer som alltid befunnit sig här, sådana det absolut inte får hänga något. Farmor & Farfar. Mina fina fina fina som man när man är liten kommer att finnas där jämt. Barnsligt naivt kanske, men ändå något som förföljer mig, de & mina föräldrar kommer att finnas för alltid.

Ganska tidigt kom det såklart ett bortfall, min fina farfar som jag het utan att blinka kan säga var min första bästa vän & min än i dag allra största idol, jag tänker inte ens skämmas över att jag placerat honom på en sjukt hög piedestal. I ett barns ögon vara han världens starkaste, största och smartaste människan någonsin. Såhär med facit i hand var han ju allt det där, men också helt tvärtom. Under hela min uppväxt var han sjuk, åt mediciner som slog ut allt vad resterande hälsa var, vår sista sommar i Dalarna tillsammans var vi på vårdcentralen varannan dag, för att det var så jävligt. Jag höll tyst om det till mina föräldrar under kvällssamtalen hem, för jag visste att om de fick veta hur det var så skulle de hämta mig och jag visste ju att farfar behövde mig. Jag hade ju min lyckopeng i en liten påse runt halsen som jag visste skulle hjälpa. & det gjorde den ju också, det blev bättre, i alla fall tyckte jag det.

Helt plötsligt var han borta. Jag vaknade en morgon av att telefonen ringde ute på landet. Vaknade & liksom fick en klump i magen, det var något som var fel men jag ville inte ta itu med det, så jag somnade om. Vaknade en stund senare, pappa gråter, mamma gråter. Pappa har båtnycklarna i handen och säger "farfar är död". Inget mer vad jag kan minnas men säkert något mer. Sedan är allt annat i en dimma. Farmor kommer till ön. gråter. jag gråter inte så mycket, känner mest att det är obehagligt att se henne gråta. Vill att hon ska baka istället.

Nästa minne är begravningen. Sedan tomt. Första sommaren i Dalarna. Blankt. Fram till för något år sedan. Ett självmord i närheten av min mans familj, min mamma tröstar honom med "att vår familj gått igenom samma. Lindas farfar tog livet av sig". Fick höra det av J som tog det som självklart att jag visste, jag visste inte och reagerade med ilska,varför hade ingen sagt det till mig? Fanfanfanfanfan.

Tog upp det första veckor senare. & jag startade ett krig. Inom mig, mot honom & mot alla de där känslorna jag aldrig känt. Ett barn förtränger så lätt, allt det som ligger i en dimma kring min idols död inkluderar att man berättade för mig att han tagit livet av sig, att jag vetat hela tiden men bestämt mig för att glömma. Det gör jag fortfarande ibland, när det är för mkt att bearbeta - jag väljer att glömma det för att slippa ta itu.



Jag tänker mycket på det här nu när det verkar som att min farmor fått någon mindre blödning i huvudet och i och med det glömmer vad vi sa för 5 minuter sedan. Glömmer tider, platser, namn och bestämmelser. Ringer ibland för att kolla vilken dag det är fast vi pratade för en timme sedan om att det är torsdag eller onsdag eller vad det nu kan vara för en dag. Min älskade farmor glider ifrån mig också, sakta sakta men helt säkert är det ju inte ännu. Vill förbereda mig på det värsta, för att slippa chock. Då kanske jag har sörjt så att jag kan vara stark.


kärlek.

har haft en riktigt ledig dag. utan några som helst förpliktelser. begav mig in mot stan för att mest strosa, & köpa ett par lila converse som jag täntke att jag kunde ha. hittade allt & lite till. mötte även en person som inspirerat mig otroligt mycket & faktiskt har ett finger med i spelet att jag valde att börja utbilda mig till lärare, får hybris och tänker att jag fan borde kunna vara den för någon annan som hon varit för mig. helt sjukt egentligen vilken tur man har ibland, med människor man stöter på i livet - man lär sig av dem alla...

ikväll har Stefan varit här. det var så himla länge sedan det bara var vi som hängde & gjorde ingenting. så vi hyrde film och vräkte i oss godis, lagom sådär en måndag.

Äsch det låter så himla mkt värre än vad det är, jga multitaskar men glömmer hälften, inte minst vilken tid det är. Men sånt får man tåla när himlen är rosa och vovven extra gosig. & vi är ensamma hemma för J är på jobbet, vi poppar Snook, har fått ngn sorts revival på ngt jag inte ens vet om det var så fantastiskt från början. Men kärlek kan man inte alltid förklara?

Har gjort världens  bästa matlåda & köpt världens mest väldoftande hårinpackning. Det har varit de stora projekten sedan J åkte hemifrån vid 20. Sad but true kanske, nästa projekt? Att faktiskt använda inpackningen så att den inte blir som alla andra, alltså stående i ett skåp - bortglömd och kanske oöppnad. Det är verkligen en last...

Jag är verkligen sämst på det här med design. Försöker få till en header men den blir för liten hela tiden? trots att jag (iaf tror) att jag följer storleken som den nuvarande har?

Är ju ledig varje måndag & tisdag. Plus varannan onsdag. Det känns lite glassigt måste jag erkänna, att vara ledig när alla andra måste till jobbet, det betyder ju iof att jag ofta måste åka till jobbet när andra är lediga. Väljer dock att förbise det, det är sekundärt kan man säga;)

Igår köpte jag iallafall drömväskan, en svart Hillier Hobo från Marc Jacobs, ville nästan ha med den i sängen när jag gick och lade mig igår, men det sa J nej till. Såklart.

Ikväll ska det drickas öl & drinkar med fina vänner. Ska möta upp underbara Anne kl 18, sen Gurra inne i stan någonstans. Det var ett tag sedan vi var samlade allihop, så det ska bli mysigt. Att solen skiner gör ju inte saken sämre kan man ju tycka.

Försöker få bukt på den där headern eftersom jag använt en färdig mall, inte riktigt min grej med cupcakes liksom... men det får bli en annan dag, eller en annan design. orkar inte riktigt haha.

måste fixa den här designen. måste bara kirra photoshop, gosh orkar ingenting.
imorgon är kärleken ledig, så himla fint. vi ska hämta ut våra nya leg, jag eftersom mitt gamla gick ut och han eftersom han bytte efternamn när vi gifte oss. Så han har gått med sitt gamla och ett personbevis i några månader, haha så himla onödigt att dra ut på det kan man tycka, men det spelar ju ingen roll nu när det är gjort.

Idag kom jag tillbaka från ön. Gjorde en blixtvisit tillsammans med Anne över lördag/söndag. Gårdagen spenderades på bryggan i solen och i vattnet. Har verkligen inte speciellt mkt att berätta. Men bilder. Det har jag.

anne.

yana badade lite. sen blev hon trött. och vilade i två dagar ungefär.