patti.


-

i måndags hade jag veckoinvägning på VV. Min första invägning. Gosh. Men -2 kg. på riktigt på en vecka.

Love will tear us apart.

LYSSNA för det är så bra att det gör ont i hela kroppen och allt runtomkring & ibland undrar jag om det finns något som är så bra, som man återkommer till hela tiden. Som alltid träffar på samma ställen, hänsynslöst & hårt.

 

 


 

 

bilder


mm

Sov inte alls länge fast jag ville. Gick ut med hunden istället. Klädde på mig, och åkte in till stan, för att träffa bästa finaste Stefan som skulle sätta sprätt på massa pengar. Det är ju jag himla bra på tänkte jag.

kl 15 återvände jag till min forna arbetsplats som jag var/är timvikarie på för att jobba mitt första (& ända) pass på ett år. Med Malin av alla människor. Glädjen i det. finfin.


I'll be your teenage dream tonight

 

Jag kollade precis in antagningen till kursen jag sökt att läsa på distans på komvux. & gissa vad, den 17 oktober börjar jag läsa naturkunskap B. Hur jävla skönt känns inte det? Ett steg närmre målet liksom, och så himla kul att komma igång med "skoltänket" igen. Det känns som att det kanske är det största steget, att komma igång på riktigt. Gud vad kul, efter allt som varit nu ett tag så behövdes det här, något att se fram emot på riktigt!


don't grow up. today.

sov länge. myste länge med nyss hemkommen man & nyvaken vovve. Ville aldrig gå upp. Lade mig i soffan en stund. Sedan rann morgonen iväg, sprang till Apoteket med min onda höft (påcyklad i lördags men det är en annan historia kan jag känna), kom med bussen. Överlämnade Bepanten till Camilla som inhandlades på Apoteket. Skulle göra mitt jobb men 4åring på kontoret ville promt bygga pärlplatta med mig. Synd att han bara vikarierar nu när han inte måste vara på dagis. Annars kan jag känna att just pärlplattor är mitt kall. Jobbade, fikade, skrattade, ojade mig över höften som känns som höften of a 80åring, skrattade, pratade allvar men kunde inte hålla mig. Skrattade ännu mer. Sedan hemåt, lämna pappa, hämta pizza, 3 trappor upp med mamma i släptåg. Matmatmat. Åka till mormor. Fick en pumpa som mormors kompis odlat. Hon berättade hur man kan tillaga den & gav mig ett muntligt recept som jag glömde lika fort som jag nickade förstående. Men lätt lät det, tyckte jag men ångrade mig direkt. Inte alls lätt för jag har ALDRIG provat pumpa. Men det ska gå sådetså. Hoppade in i bilen, tog promenad med mamma & vovve vid kyrkan. Promenerade mot centrum, ringde Camilla. Som ville hålla vovven när jag handlade chips. Slutade med att vi blev förföljda av överförfriskad australiensare. Usch. Nu hemma, myser med vovve & chips.

funderar över saker man inte riktigt förstår, hur människor agerar & hur de rättfärdigar sina beteenden på helt ologiska sätt. Kommer aldrig att förstå.

Imorgon ska jag klippa mig. & laga lunch  till Malin. Kommer att bli en fin dag.

Barcababy back in town

Norea är äntligen tillbaka på svensk mark. Det firades i fredags med middag & dans. Som om hon aldrig varit borta, det är det som är så fint. Det spelar ingen roll för allting är ändå alltid som det är. Bra.
Var i Abra för middag med Norea & Anne, himla mysig kväll. Yana åt tofflor och vi andra skrattade tills man fick ont i magen. Sånt gillar vi.

Ikväll ska jag & pappa hem till farmor för att kolla läget & för att äta kallops. Det blir också bra, men lite nervös inför vilket skick hon är i. Det är ju lite från dag till dag, min lilla farmor. Som jag älskar henne, kan inte ens beskriva. Min lilla farmor som vet alla mina hemligheter och lite till. Jag hoppas att hon kommer att komma ihåg dem, länge till.




♥♥

Känns som att det mesta rullar på. Första arbetsdagen efter semestern, kändes skönt att komma igång.

På fredag är det hejmmiddag för Norea som varit i Barcelona & jobbat, har saknat henne så himla mycket så det ska bli härligt att träffa henne. Ska hänga järnet de här två veckorna hon är hemma i Svealand. Åh det blir fantastiskt!

Annars så har vi varit hundvakt till världens största och snällaste Krampus som mest låg i soffan och suckade. Yana däremot svansade omkring som om han var den sista hanen på jorden. Lovely

Stockholm has been the home of great thinkers.

Vi kom hem från Gotland inatt, helt utmattade slocknade vi tillsammans med hunden i vår alldeles egna säng. Det är ju verkligen skillnad det där med säng, att sova i någon annans och i sin egen. För även om det skulle vara exakt samma sorts säng med allt vad det innebär så är det ändå så himla mycket bättre att sova i sin egen.

Men vi har haft en fin vecka. Det har varit tornerspel & uppstoppade svanar på loppis & härliga kvällar med fina människor & allt vad det innebär. Det är sommaren mina vänner, vänner vin & vällust?


if it makes u happy

Första semesterdagen spenderades i tvättstugan till att börja med, sedan städades lägenheten, hunden lektes med och sedan kom Malin & åt middag med oss. Sushi blev det för det var jag som valde & då blir det oftast så.

Igår rensade jag mina garderober, 4 sopsäckar med kläder förpassades härifrån, bara det är ju helt sjukt som helst. Inget som aldrig använts i allafall vilket är framsteg sedan senaste utrensningen. Betyder det att jag är stor nu? Svårt att tro om jag ska vara ärlig haha. Imorgon ska jag till Harley & städa, kanske luncha med pappa. Sedan ses vi ju inte på ett tag eftersom vi åker till Gotland på tisdag kväll! Om jag längtar? Det kan man säga, vi har inte varit där sedan i vintras, andra advent eller något sådant & om man jämför med hur ofta vi åkte förr så är det jättelängesedan. Men det är ju så, nu när jag jobbar istället för att plugga, vi jobbar helger båda två osv. Det är ibland lite svårt att få ihop en spontanresa till ön. Tyvärr.

Lite bilder på vad som hänt på sistone:

Jag har köpt nya Converse. Lila vilket inte direkt syns på bilden. Tiptop tycker jag iallafall att de är.

 

Hittade denna sida ur en meny/gästbok från min möhippa förra året. Blev alldeles varm i hela kroppen.

 

& så idag då. Malin kom hit och förgyllde min dag. Imorgon åker hon till Grebbestad. På tisdag åker jag till Gotland.


det här med sjukdom & bortfall

Det finns vissa saker jag har en viss motvilja till att skriva om egentligen. Sådant som tagit lång tid att sortera, analysera och till viss mån acceptera. Det finns två personer som alltid befunnit sig här, sådana det absolut inte får hänga något. Farmor & Farfar. Mina fina fina fina som man när man är liten kommer att finnas där jämt. Barnsligt naivt kanske, men ändå något som förföljer mig, de & mina föräldrar kommer att finnas för alltid.

Ganska tidigt kom det såklart ett bortfall, min fina farfar som jag het utan att blinka kan säga var min första bästa vän & min än i dag allra största idol, jag tänker inte ens skämmas över att jag placerat honom på en sjukt hög piedestal. I ett barns ögon vara han världens starkaste, största och smartaste människan någonsin. Såhär med facit i hand var han ju allt det där, men också helt tvärtom. Under hela min uppväxt var han sjuk, åt mediciner som slog ut allt vad resterande hälsa var, vår sista sommar i Dalarna tillsammans var vi på vårdcentralen varannan dag, för att det var så jävligt. Jag höll tyst om det till mina föräldrar under kvällssamtalen hem, för jag visste att om de fick veta hur det var så skulle de hämta mig och jag visste ju att farfar behövde mig. Jag hade ju min lyckopeng i en liten påse runt halsen som jag visste skulle hjälpa. & det gjorde den ju också, det blev bättre, i alla fall tyckte jag det.

Helt plötsligt var han borta. Jag vaknade en morgon av att telefonen ringde ute på landet. Vaknade & liksom fick en klump i magen, det var något som var fel men jag ville inte ta itu med det, så jag somnade om. Vaknade en stund senare, pappa gråter, mamma gråter. Pappa har båtnycklarna i handen och säger "farfar är död". Inget mer vad jag kan minnas men säkert något mer. Sedan är allt annat i en dimma. Farmor kommer till ön. gråter. jag gråter inte så mycket, känner mest att det är obehagligt att se henne gråta. Vill att hon ska baka istället.

Nästa minne är begravningen. Sedan tomt. Första sommaren i Dalarna. Blankt. Fram till för något år sedan. Ett självmord i närheten av min mans familj, min mamma tröstar honom med "att vår familj gått igenom samma. Lindas farfar tog livet av sig". Fick höra det av J som tog det som självklart att jag visste, jag visste inte och reagerade med ilska,varför hade ingen sagt det till mig? Fanfanfanfanfan.

Tog upp det första veckor senare. & jag startade ett krig. Inom mig, mot honom & mot alla de där känslorna jag aldrig känt. Ett barn förtränger så lätt, allt det som ligger i en dimma kring min idols död inkluderar att man berättade för mig att han tagit livet av sig, att jag vetat hela tiden men bestämt mig för att glömma. Det gör jag fortfarande ibland, när det är för mkt att bearbeta - jag väljer att glömma det för att slippa ta itu.



Jag tänker mycket på det här nu när det verkar som att min farmor fått någon mindre blödning i huvudet och i och med det glömmer vad vi sa för 5 minuter sedan. Glömmer tider, platser, namn och bestämmelser. Ringer ibland för att kolla vilken dag det är fast vi pratade för en timme sedan om att det är torsdag eller onsdag eller vad det nu kan vara för en dag. Min älskade farmor glider ifrån mig också, sakta sakta men helt säkert är det ju inte ännu. Vill förbereda mig på det värsta, för att slippa chock. Då kanske jag har sörjt så att jag kan vara stark.


kärlek.

you don't have to drink right now,

har haft en riktigt ledig dag. utan några som helst förpliktelser. begav mig in mot stan för att mest strosa, & köpa ett par lila converse som jag täntke att jag kunde ha. hittade allt & lite till. mötte även en person som inspirerat mig otroligt mycket & faktiskt har ett finger med i spelet att jag valde att börja utbilda mig till lärare, får hybris och tänker att jag fan borde kunna vara den för någon annan som hon varit för mig. helt sjukt egentligen vilken tur man har ibland, med människor man stöter på i livet - man lär sig av dem alla...

ikväll har Stefan varit här. det var så himla länge sedan det bara var vi som hängde & gjorde ingenting. så vi hyrde film och vräkte i oss godis, lagom sådär en måndag.


Att göra det mesta på samma gång men inte riktigt bli klar.

Äsch det låter så himla mkt värre än vad det är, jga multitaskar men glömmer hälften, inte minst vilken tid det är. Men sånt får man tåla när himlen är rosa och vovven extra gosig. & vi är ensamma hemma för J är på jobbet, vi poppar Snook, har fått ngn sorts revival på ngt jag inte ens vet om det var så fantastiskt från början. Men kärlek kan man inte alltid förklara?

Har gjort världens  bästa matlåda & köpt världens mest väldoftande hårinpackning. Det har varit de stora projekten sedan J åkte hemifrån vid 20. Sad but true kanske, nästa projekt? Att faktiskt använda inpackningen så att den inte blir som alla andra, alltså stående i ett skåp - bortglömd och kanske oöppnad. Det är verkligen en last...

?

Jag är verkligen sämst på det här med design. Försöker få till en header men den blir för liten hela tiden? trots att jag (iaf tror) att jag följer storleken som den nuvarande har?

Lediga dagar & så

Är ju ledig varje måndag & tisdag. Plus varannan onsdag. Det känns lite glassigt måste jag erkänna, att vara ledig när alla andra måste till jobbet, det betyder ju iof att jag ofta måste åka till jobbet när andra är lediga. Väljer dock att förbise det, det är sekundärt kan man säga;)

Igår köpte jag iallafall drömväskan, en svart Hillier Hobo från Marc Jacobs, ville nästan ha med den i sängen när jag gick och lade mig igår, men det sa J nej till. Såklart.

Ikväll ska det drickas öl & drinkar med fina vänner. Ska möta upp underbara Anne kl 18, sen Gurra inne i stan någonstans. Det var ett tag sedan vi var samlade allihop, så det ska bli mysigt. Att solen skiner gör ju inte saken sämre kan man ju tycka.

Försöker få bukt på den där headern eftersom jag använt en färdig mall, inte riktigt min grej med cupcakes liksom... men det får bli en annan dag, eller en annan design. orkar inte riktigt haha.

okej.

måste fixa den här designen. måste bara kirra photoshop, gosh orkar ingenting.
imorgon är kärleken ledig, så himla fint. vi ska hämta ut våra nya leg, jag eftersom mitt gamla gick ut och han eftersom han bytte efternamn när vi gifte oss. Så han har gått med sitt gamla och ett personbevis i några månader, haha så himla onödigt att dra ut på det kan man tycka, men det spelar ju ingen roll nu när det är gjort.

öliv i all sin korthet

Idag kom jag tillbaka från ön. Gjorde en blixtvisit tillsammans med Anne över lördag/söndag. Gårdagen spenderades på bryggan i solen och i vattnet. Har verkligen inte speciellt mkt att berätta. Men bilder. Det har jag.

anne.

yana badade lite. sen blev hon trött. och vilade i två dagar ungefär.


...

puss♥

Nyare inlägg
RSS 2.0