You exploded in my heart.


Du har ingen chans att slå dig fri när Babylon tagit dig.

Det har varit tungt ett tag men det är ju så, man tar sig igenom det och lämnar det där någonstans i periferin. Det känns skönt, att kunna gå vidare - att ha den insikten i sig själv att veta att man kan. Vill inte vara en sådan som ältar alltför mycket, så jag skiter i det. Om 6 dagar ska jag och världens finaste Stefan se Justice på Annexet. Den 2 mars för att vara exakt och det är vetskapen om att just detta datum kommer som håller mig glad, det och att jag har hunden och Jimmy, världens bästa man. Om man nu får vara sådan, för jag vet ju att han är så mycket bättre än alla andra män där ute. Livet går vidare och solen har börjat skina. Det var bara det. Tack.

Den finaste.

Min mamma och jag brukar försöka gå på museum tillsammans. Museum, lunch och shopping. Ungefär i den ordningen. Allt kryddat med skvaller och massa skratt.

Många säger att ju fler dagar av mitt liv jag lever så blir jag mer och mer lik min mamma. Till utseendet men jag hoppas att det även är till sättet och sinnet. För hon är den bästa man kan ha, min mamma. Hon är så cool hela tiden, kommer alltid med goda råd och står alltid för vad hon gör och tänker. Fler borde vara sådana. Ärliga mot sig själva och sin omgivning.

Jag älskar henne villkorslöst och jag kan ärligt säga att hon är mer min finaste vän än något annat. Ett stöd och en allierad i vad som än händer. Hon är värd sin vikt i guld och mycket mer än så. Jag hoppas att hon förstår vilken fantastisk förebild hon är. Min mamma.


A knife to split a hair

När man ser ut som man känner sig. Typ.


RSS 2.0