När vi är ensamma hemma vill Yana ligga i sängen hela natten inte bara tills man somnar som hon annars gör. Imorse vaknade jag av en kall nos som sniffade mig på kinden. Och en liten liten tass som lades på min arm när hon lade sig ner bredvid & somnade om. Kan bli gråtmild för mindre men det ska man väl inte säga högt kanske, att min hund är som min bebis & kärleken till henne gör ont i magen ibland. Förstår hur jävla löjligt det låter men jag kan inte hjälpa det. Den dagen vi får människobebisar kommer Yana att bli storasyster. haha vilken jävla sjuk tanke. Måste nog stoppa mig själv innan någon låser in mig.
Det jag ville säga i alla fall var att hon vet precis när det behövs, en liten klapp eller en kall nos mot kinden. Hon vet när hon ska lägga sig näranära & inte gå därifrån förrän man tycker det känns okej. Hon är en stor tänkare den där vovven.
