& vi hör stadens dansgolvshjärta

Ångest.
På torsdag har jag prov på den här kursen jag läst på distans. Det är alltså  om ungefär två dagar, inte alls lång tid med andra ord & jag insåg precis att jag nog inte har så bra koll som jag trodde. Fick lätt panik & nu har allt låst sig. Funderar hur jag hade gjort när jag gick på universitetet eller till och med gymnasiet... för det hände ju där också, att allt bara låste sig men kanske gick rätt bra ändå. Så måste man ju tänka eller hur? att allt blir bra.

Så nu, när jag gått ut med hunden ska jag färdigställa det där pappret som jag börjar skriva där allt till provet finns med. Sedan ska jag ta det punkt för punk. Det är väl så man gör ? Eller jag vet inte... Fan.

Imorgon är det luciakalas, luciatåg & lite så. sen - plugga igen. för det här går ju inte, den här passitiviteten. Den tar död på en, inifrån & ut om man nu får vara så drastisk och det får man ju kan jag tycka...

Tvättar alla kläder jag kunde hitta utanför garderoberna. Skönt. Sängkläderna åkte med de med, det är ju så himla skönt att sova i rena lakan.

Har träffat Anne som om inte jättelång tid åker ut i världen, jorden runt om man ska vara petig. Ibland funderar jag om man inte skulle bo någon annanstans någon gång, jag har egentligen bara bott här där jag är nu, förutom ett år en halvtimme bort, inte så himla globetrotter över det haha. Nej men kanske flytta till en annan stad, att se något nytt - gå på nya gator och faktiskt se det man passerar. Gud vad djupt... men samtidigt trivs jag ju här, i vår fina lägenhet med familjen nära och allt sådant. Men ändå, av nyfikenhet...

Okej nu har jag spenderat två kvällar med genetik & genteknik. Vet fortfarande inte om jag fattat det hela helt rätt. Men det visar sig väl. Nu är det bara en inlämning & ett prov kvar sen är det klart! Sen kan jag söka skola hur mycket jag vill, för då är jag helt och fullt behörig till i alla fall den utbildningen jag har siktet inställt på nu. Känns skönt, men man ska inte ropa hej...